I nummer 38 av Kristdemokraten kunde vi läsa hur Rolf Tuvesson förklarade för oss hur vi ska bemöta Sverigedemokraterna. Enligt Tuvesson är lösningen att ”möta dem på ett intellektuellt sätt” och att inte ”tiga ihjäl dem för att sedan slå till med storsläggan”.
Så långt håller vi helt och hållet med. Turesson går sen vidare in och förtydligar på vilket sätt detta ska ske. Enligt Tuvesson är SD:s akilleshäl kulturpolitiken, för att de här endast vill lägga skattepengar på kultur som berör det svenska kulturarvet. Det som sen följer gör dock oss som arbetar med kulturarvet minst sagt förbryllade. För att bemöta (SD) intellektuellt innebär enligt Tuvesson att vi ska påstå att det inte finns något svenskt kulturarv!
Anledningen till detta är enligt Tuvesson att vi alltid har influerats av andra kulturer och religioner. Här måste vi respektfullt konstatera att vi tycker att Tuvesson är helt ute och cyklar. Att påstå att det inte finns någon svenskt kultur eller kulturarv är som att påstå att en maträtt inte existerar för att den har kryddats. Givetvis har den svenska kulturen och vårt kulturarv tagit intryck och utvecklats vidare genom kontakt med andra kulturer, vilket gäller i stort sett alla världens kulturer.
Kalmar slott, en del av vårt materiella kulturarv
Den svenska kulturen finns och dess grund vilar på kristendomen (och viss förkristen sed) vilket tar sig uttryck i våra seder, lagar och de traditioner som vi generellt sett firar i Sverige. Den kristna traditionen och tankevärlden präglar allt i vår kultur ner till det allra vardagligaste. Allt ifrån vad vi äter till vad vi uppfattar som rätt och fel. Det svenska kulturarvet (som vi jobbar med) omfattar det materiella kulturarv som vi ser i form av till exempel kulturhistorisk bebyggelse, fornlämningar och föremål men även det svenska språket och de seder och bruk som vuxit fram genom historien.
Sen vill vi nog påstå att Tuvessons åsikt om att Sverige är inne på en utveckling mot att bränna böcker, när partier och folkvalda bestämmer eller har åsikter om vilka utställningar man ska ta in eller ej, är lite väl magstarkt. Detta är så vitt vi vet något som sker kontinuerligt bland de politiker som sitter i styrelsen för diverse kulturella besöksmål. Det sker även varje gång kommunens politiker beslutar över den offentliga utsmyckningen. Denna ordning anser vi är helt naturlig och vi lever i tron att det fungerar på detta sätt på de flesta håll runtom i vårt avlånga land.
Att påstå att de som är väljarnas förlängda arm inte ska få yttra sig å sina väljares vägnar är bara befängt.
Christopher Dywik
Arbetar som museivärd och guide vid Kalmar länsmuseum. Kristdemokrat.
Christian Dywik
Studerar historia vid Örebros universitet och jobbar sommartid som teckenspråkig guide på Eketorps borg, Öland. Kristdemokrat.
Publicerat av Dywik 
